Jag är så gla-ad! Kate Bush har bra låtar och Patrick Wolf gör bra covers på dom. Bara så ni vet.
Allting är så lätt när allt känns bra. Bra-lista känns som en bra idé.
- Det faktum att jag inte är det minsta avundsjuk på alla i klassen som varit i Finland
- Att Håkan Hellström är en magisk varelse som sett mig i ögonen
- Min inspirationsbok som jag nyss köpt, där jag limmar in fina bilder + bilder på snygga människor och kläder
- Min syster
- Patrick Wolf
- Mina kinaskor
- Julia
- Jessica
- Maria
- Markus Krunegård
- Att jag är gla-ad
- Allting
- Allting
- Allting
Så idag har jag städat lite till, och varit i efterextas efter Håkan, som var mindblowing. Igår var jag på plats halv tio på morgonen, Annie och Moa kom en timma efteråt. Dagen gick överraskande snabbt, och väntan var lika kort som man vill att en väntan ska vara. Allting var enkelt, problemfritt och fantastiskt. Vi åt och drack kaffe, tog oss en bensträckare ibland och släpptes sedan in i Liseberg. Alla var superpeppade. Jag sprang så fort jag kunde när jag släpptes in, och det var uppfriskande. Den kalla vinden och den varma solen skapade en såndär höstdag som man aldrig ville ta slut. Det kanske är för att jag har format vem jag är med Håkan Hellström som förebild, för att jag lyssnat på honom sedan jag var 11-12. Eller för att jag är så ung. Eller så är det alla – vilket inte är omöjligt. Men det existerar inga problem när Håkan Hellström spelar. Det känn som att alla och allting stannar upp för att lyssna på honom, för vad han säger är logiskt, hur ologiskt det än känns ibland. Vad var det nu han sa?
”Jag mötte alldeles precis nu en ung kille ute på parkeringsplatsen. Han gick runt och runt i cirklar och lyssnade på Bob Dylan i sin freestyle. Det hängde regnmoln över honom, och inte över någon annan.”
Jag vet inte vad det betyder. Men jag tror inte att han mötte en ung kille på parkeringsplatsen. Delvis för att det ingen har freestyles längre, och delvis för att jag tror att det var någon slags symbolik i det han sa. Men jag förstod det inte. Jag är för ung och för dum och för upprorisk för att förstå. Men just då var det så självklart vad det betydde. Det var allt som existerade när han sa det. Inget band, ingen scen. Inga människor, ingen kyla, ingen värme. Bara den mörka himlen, klädd av små stjärnor och Håkans röst. Jag fällde ett par tårar, skrattade och dansade. En alltgenom fin kväll. Downside är väl det att någon stal min mobil. Inte kul alls, nu har jag och omvärlden tappat kontakten. Aj aj, inte bra. Jag lärde känna Moa väldigt bra, och det kändes BRA. Annie och Moa var fina Håkankompanjoner. Jag somnade vid tv:n med samma skabbiga smink kring ögonen, som hade runnit lite, och med samma kläder, mina jeans och min skjorta. När jag vaknade kände jag mig lagom fräsch. Nu ska jag leka med Maria, och sova hos henne. PARTY!
Kommentera so far
Lämna en kommentar
I'm leaving London for Lands End with a green tent and a violin 